Detta är en bild av mitt inre

måndag 3 januari 2011

Jag och Liv Ullman

Som liten var det mer eller mindre en lag att man skulle åka skidor. På längden och tvären och jämt. Som en lydig flicka fann jag mig i detta men när jag som äntligen myndig lämnade min snörika hemort så tänkte jag, aldrig mer. Aldrig mer skidor. För i den stora staden finns inga skidspår. Inga sådana måsten. Lycklig var jag.

Nu bor jag på landet. Igen. Och tyvärr har de senaste vintrarna varit snörika. Trots att detta är söder om Uppsala och inte norr om. Bekantingarna skidar omkring och sjunger friluftslivets lov. Och jag tänker att jag borde ge mig ut. För barnens skull. Skidaversionen kanske inte är genetisk, mina barn kanske skulle älska att åka skidor. Men jag vill inte.

Då tänker jag på Liv Ullman. Som i en intervju berättade om sin skidåkaruppväxt i Norge. I Norge där alla skulle gå på tur. Från den dagen hon flyttade hemifrån har hon inte stått på ett par skidor. Jag och Liv Ullman. Det känns bra att tänka så. Jag och Liv. Lite lika på något sätt.

8 kommentarer:

  1. Ok, räkna in mig med!
    Tillhör också generationen som skulle ut och harva runt på skidor i ur och skur.
    Hatade det då och avskyr tanken på det nu!
    På förra gården eldade vi upp kvarlämnade långfärdsskidor - rituellt!
    Och nu bor även jag på landet, söder om Uppsala (!) och inte i stora staden längre!
    Vägra valla, säger jag bara!

    SvaraRadera
  2. Jag är också med, ett vi och Liv Ullman sällskap, som vägrar skidor :)
    Underbart!

    SvaraRadera
  3. Nä nu rackarnas måste jag protestera! Att ta på sig skidorna på sin egen gårdsplan och bege sig ut i skogen ger en otroligt skön känsla. Så det så!! (Ibland en öm känsla i låren...)
    Fast det är väl tur att inte alla gillar att åka, då skulle det bli trångt i spåret.
    Jag kan åka för dig om du vill? Sänd bara en telepatisk önskan.....

    SvaraRadera
  4. Skidor ska vara sågade i 30 cm bitar och kastas i pannan eller i spisen!! *hatar*

    SvaraRadera
  5. Åhh, det glädjer mig att jag icke är ensam. Började annars känna mig väldigt udda och lat.

    Kära Ingersord, idag är det strålande sol och 10 minus. En perfekt dag för skidåkning, åk för mig! Sitt sedan och ta en fikapaus i en solig glänta. Varm choklad och apelsin minns jag att jag fick när jag var liten.

    SvaraRadera
  6. Här är det 17,8 och uppsprickande måltäcke....men vad gör man inte för en kompis....he jer bar å åk!

    SvaraRadera
  7. Våga vägra vinter!!!

    SvaraRadera
  8. Det är ok att åka skidor på längden och tvären, men än idag har jag svårt för att skala apelsin. Sen alla de gånger jag skulle stoppa tillbaka de apelsinblöta fingrarna i lovikavantarna. Det är ett trauma jag aldrig kommer över.

    SvaraRadera