Jag skulle bege mig till frisören för ett litet klipp. Sedan stod jag och svor i ett gathörn för där salongen brukade ligga fanns nu en inredningsaffär. Dumma frisör som inte meddelat sin flytt.
Ilsket vände jag på klacken och gick. Och där låg salongen. Som inte alls hade flyttat. Jag hade bara glömt vart den låg. Och jag var glad över att jag inte hade hunnit ringa på mobilen och fråga vart fan frisören höll hus.
Jag är riktigt intresserad över hur min hjärna egentligen ser ut. Jämfört med andra hjärnor i samma ålder. Jag tror att min är full med hål. Inte är det med hjärnceller som minns i alla fall.
HIHI! Det där kunde ha varit jag själv... Min hjärna är full med bomull tror jag!
SvaraRaderaJag har sagt många gånger att jag önskar att någon skulle forska om min hjärna. Fast man kanske inte vill veta...
SvaraRaderaRenée, men hur hamnar bomullen och hålrummen i huvvet? Jag har funderat en del på det.
SvaraRaderaRealisten, förmodligen vill man inte veta. Men jag är nyfiken.
Från att ha haft full koll på allting - och därmed ansvar för allting - märker jag att min hjärna börjar ge mig lite semester ibland. Datum, åtaganden, vetskapen om var dotterns/makens/min röda vante/tumstock/fårskinnstoffla finns, försvinner allt som oftast. Och då får jag semester. Det man inte minns kan man ju inte göra något åt. Undrar hur det blir om 20 år till? Då räcker nog hjärnkapaciteten bara till att korka upp en flaska rödtjut och öppna en påse chips till Bonde söker fru. /Maria H
SvaraRadera