Lite närmare...

...kärringstatusen har jag nu kommit. Jag har nämligen bakat bullar. För andra gången i mitt liv. Jag höll på att slänga degen där ett tag, det var så kletigt och då trodde jag att jag gjort något fel. Men jag framhärdade. Och de blev väldigt goda. Och innan jag kom ihåg att fota min duktighet så var bullarna slut. För det strömmade in lite folk med jämna mellanrum och jag kände mig så stolt över att kunna bjuda på hembakta bullar och vips så var de borta. Nu får barnen tyvärr vänta ett tag på nya bullar. Tills jag blir en riktig kärring och svänger i hop kanelbullar i ett nafs medan jag samtidigt pysslar med allt annat som ska göras i ett kärringhem.