Detta är en bild av mitt inre

lördag 10 juli 2010

Stöd?

Jag får inget stöd av min man. I nöd och lust heter det ju. Fast vi gifte ju oss borgeligt och jag minns inte riktigt vad som sas. Var väl lite nervös. Men åter till saken. Jag har börjat (återigen) att noja lite över min vikt. Den är pålitlig den där vikten för den går stadigt uppåt. Efter en god middag och några glas vin så sätter suget in. Jag ska inte dricka alkohol för då blir jag alltid sugen på även andra onyttigheter. Jag vill ha chips. Gärna med dip. "Gå och köp det då", säger mannen. "Jamen, jag är ju tjock!", säger jag. "Jag älskar dig",säger mannen. Och då går jag iväg och köper de där jävla chipsen. Han kunde väl hållt fast mig? Hindrat mig? Vridit fram klockorna och sagt att affären nu är stängd. "Jag älskar dig", till en magvolangsprydd kvinna med dålig karaktär. Är det stöd? Va?!

7 kommentarer:

  1. En man som älskar dig trots dina laster det är en man att vara rädd om. Sen kan man ju irritera sig till vansinne på dem ändå.

    På semestern ska man inte tänka på vikten - det får man göra efter (när vardagen tar vid igen) så ät dina chips och njut

    SvaraRadera
  2. Det där är bara nödutgången för en man, "jag älskar dig" betyder också att "nu behöver jag inte prata mer om det här". Nope inget stöd, jag vet...

    SvaraRadera
  3. Det kanske är mannen som behöver ett rejält stöd och därför uppmuntrar dig. Ju mer chips desto stadigar blir du!

    SvaraRadera
  4. Äntligen! Jag har en själsfrände...min make klappar mig nöjt på min allt mer tilltagande mage o säjer att den är så gullig så. Påstår att han älskar mig som jag är...jäkla karl!

    SvaraRadera
  5. Vi kan väl försöka intala oss att det är precis som de säjer, att de faktiskt älskar oss för dom vi är? Eller..?

    SvaraRadera
  6. Köp chips du.. O massa dipp..
    Nojja får vi göra till hösten, nu i den här underbara sommaren ska vi bara njuta!!!

    SvaraRadera