Detta är en bild av mitt inre

lördag 15 januari 2011

Är det sant?

De myser. De är lyckliga. De inreder sina hem enhetligt och med smarta förvaringslösningar. De lagar god mat. De lever harmoniskt kärnfamiljsliv. Deras barn säger roliga saker. Deras partners är fantastiska. De tränar och sköter om sin kropp på alla sätt och vis. Så myser de igen. Dessa Facebook och Bloggmänniskor som sköljer över min dataskräm. Men finns de? På riktigt?

I så fall lever jag i ett annat universum än dem.

18 kommentarer:

  1. Visst är det konstigt!? En annan är tjock och har ont, mannen slocknade på soffan igår kväll på grund av för mycket whiskey, hälsovårdsmyndigheterna stänger snart av äldstas rum och yngsta ska flytta för jag fattar inte ett skit! Men så är jag ju inte på FB heller....förresten åt vi Tex-Mex soppa, igen, till lördagsmiddag. KRAM ;-)

    SvaraRadera
  2. Nej det är inte sant, det är nog mera en önskan om hur det ska vara och kanske är vid vissa speciella tillfällen. Ni lever nog i samma universum när det kommer till kritan.

    SvaraRadera
  3. De myser. De är lyckliga. Dch de ljuger.

    Precis som jag själv förfinar verkligheten när jag lägger ut foton i bloggen, så putsar de till sina liv när de beskriver dem, så andra människor ska tro de lever i harmoni.

    Mina foton i bloggen? Jomen, jag röjer undan det värsta på en bänk eller ett bord, ställer det som ska fotas där - och sedan kan jag beskära bort ovidkommande saker i kanten av bilden. Den Riktiga Röran visar jag inte.

    SvaraRadera
  4. Inte här i alla fall. Jag har inte ens några ungar. Dessutom är jag fet, förslappad och älskar att bygga högar av papper överallt, så även om man försöker inreda enhetligt så förtas effekten av alla oenhetliga högar överallt.

    SvaraRadera
  5. Venus, just därför är du en av mina stora favoriter!

    Cici,klok som vanligt.

    Snigel,ja så gör väl de flesta.

    Gårman, en av anledningarna till att det är kul att läsa din blogg och sedan din humor då förstås.

    SvaraRadera
  6. Äsch de där idioterna finns inte, de skapar en egen illusion om hur de VILL vara men inte är. Ingen sån finns, alla är vi vanlifa svennsons innerst inne oavsett bil, jobb FB eller unfgar. FB..sånt skit orkar jag bara inte med! Vill fan inte bli påmind om mina gamla klasskompisar ens o ännu mindre dela med av mitt liv till dem!
    Kram Git

    SvaraRadera
  7. Men shit med stavfel, nej jag är INTE dyslektiker även om man kan tro det...hahaha

    SvaraRadera
  8. WORD!
    Jag har aldrig mött någon i verkliga livet, även om alla försöker föreskriva att just de är det lyckliga undantaget som verkligen har allt

    SvaraRadera
  9. Jag lever i alla fall i samma Universum som du.

    SvaraRadera
  10. Är tydligen undantaget mot regeln... För jag såg att du kikat in hos mej :-)

    SvaraRadera
  11. Jag och min kollega brukar oxå diskutera detta. Vi tror att det mesta är fejk

    SvaraRadera
  12. Jag har en räv som stryker runt min uteplats, en make som somnar samtidigt med dottern i soffan om fredagarna, en ouppfostrad unge, dammråttor under sängen (-mamma det ser ut som ett vinterlandskap), för lite pengar, för mycket drömmar och icakassar under ögonen. Och jag finns på FB. Missar du mina inlägg ;-)

    SvaraRadera
  13. I fantasin är det kanske sant, men inte i verkligheten....
    Skulle faktiskt inte vilja leva ett sådant liv.
    ...så ospännande....

    SvaraRadera
  14. Ptjaaa, men de kanske inte alltid är sådana.

    SvaraRadera
  15. Vi finns! Och vi är just sådär fantastiska som vi utger oss för att vara, ja om inte perfektare, skulle jag vilja säga ;-)

    SvaraRadera
  16. Klart att de finns! Annars försvinner hela min världsbild.
    När mina barn var små kallade de sådana familjer för "lunchfamiljer" och de önskade sig en "lunchmamma".
    Lunchfamiljer var sådana som bestod av mammapappabarn, gick hem från pulkabacken mitt på dagen för att äta köttbullar och makaroner, de hade alltid välstädat (men städade aldrig), hade många vänner som kom på middag, föräldrarna jobbade och barnen gick på dagis, de åkte utomlands och till fjällen, barnen hade egna rum och en massa leksaker men aldrig stökigt, de hade mormoråmorfar och farmoråfarfar, föräldrarna var aldrig sura osv.

    Hur de bär sig åt för att leva dessa perfekta liv vet jag inte, men de MÅSTE finnas.

    SvaraRadera
  17. Tack för alla kommentarer. "Lunchfamilj" kommer nu vara ett nytt ord i mitt vokabulär.

    SvaraRadera
  18. Hahhaa, underbart cyniskt uppfriskande...me like <3

    SvaraRadera