Detta är en bild av mitt inre

torsdag 15 juli 2010

Köket

Det går mode i allt. Även i hur boendet ser ut. Vilket visst är lite svenskt har jag hört. Få länder slänger ut och byter till nytt så mycket som vi gör. Vet inte om det stämmer. Kanske har IKEA med det hela att göra. Hyfsat billigt men inte så hållbart.

Under några år har köket varit den stora grejen. Alla renoverar sina kök och köksöarna står som spön i backen. Ingen hinner sitta i köket eller laga så mycket mat där, men det ser fint ut. Med alla menar jag egentligen svennemedelklassen. Min man renoverar vårt kök. Han är varken svenne eller sprungen ur någon medelklass, men renoverar kök det gör han.

Det började så oskyldigt. När vi köpte vårt hus fanns där en liten kyl och ingen frys. Vi ägde en frysbox och den fick duga så länge. Men vi tröttnade på att stå på huvudet och få frysskador på händerna så fort något skulle letas fram ur denna box. Stor kyl och frys inhandlades. Skåp var tvugna att tas bort för att få plats med det nyinköpta. Sedan var det i gång. Arbetsbänkar skulle flyttas och höjas till arbetsvänligmiljö och inte som för fruarna på 50-talet som stod dubbelvikta över diskbänken. Nya bänskivor behövdes, väggpanel sättas upp o.s.v. Dominoeffekten hade satt igång. Och håller fortfarande på. Inte vet jag när det blir klart. Men nu har vi i alla fall rinnande vatten och fungerande avlopp. Det är riktigt lyxigt när jag tänker på det. Men någon jävla köksö blir det inte tal om. Så det så.

6 kommentarer:

  1. Jag byggde hus med exet 1990, stort kök, 30 m2 MED köksö....det enda jag saknar i mitt nuvarande liv/hem är...köksön!!

    SvaraRadera
  2. Har man klarat sig så här länge utan köksö, så ska det nog gå några år till.

    SvaraRadera
  3. Det är visst inte modernt med köksöar längre heller. Om man bara väntar tillräckligt länge så går alla moden över.

    SvaraRadera
  4. Det jäkliga med dominoeffekten är att den sen sprider sej ut genom köksdörren till hallen och till vardagsrummet och till tvättstugan och... och man blir aldrig klar (eller nöjd?). *suck*

    SvaraRadera
  5. Jag är för tillfället hos päronen i huset där jag växte upp. Vi flyttade hit 1987. Jag var tre år. Huset hade då en bo-våning och en våning med garage, matkällare, tvättrum, pannrum.

    Idag är huset tre våningar, stor altan med inbyggd pool, stort kök, köksö, två badrum varav ett med bubbelpool, flera rum, renoverad lillstuga/kontor, kaninbod utan kaniner, nytt garage, cykelbod. Till det kommer tomten som bestod av eviga jordhögar när jag var liten och gud vet allt. Är dom klara?

    Nej

    Nästa projekt är att bygga stadigare tak över en del av altanen så att man kan ställa dit en badenbaden eller två och en stege.

    angående köksön så finns den självklart en sådan med skorstenen som mittpunkt. Pappa pratar om att bygga en till på altanen bredvid grillen...

    Så alltså dominoeffekten....

    SvaraRadera
  6. Natosh, påminner lite om min egen uppväxt. För varje barn som flyttat hemifrån har min far och hans fru fått finare och finare hus och större och större båt. När behovet finns har man inte råd eller tid med fina hus och stora båtar. Sedan när man väl skaffat allt det där så är barnen utflugna och det kan kännas lite stort och tomt.

    SvaraRadera