Detta är en bild av mitt inre

tisdag 21 september 2010

3 liv

Idag har jag och min vän E räddat liv. 3 stycken. Denna kväll som vi trodde var en helt vanlig kväll. Men detta var kvällen för grodor att korsagrusvägen och taenpausmittpåvägen och därmed riskera att bli överkörda. Ty grodor bär inte reflex. I efterhand kan jag ju säga att inte heller vi bar reflex så det var väl tur att det inte kom någon bil när vi stod där mitt i vägen och föste och bar grodor och var helt fokuserade på denna viktiga uppgift. Att rädda liv är stort. Oavsett storleken på livet. För vem bestämmer egentligen sådant? Vad som är stort eller smått eller är värt att räddas.

Jag gillar grodor. När jag var liten hade jag och min vän G som vana att fånga och pussa grodor. Ingen av dem blev någon prins.

Fast vad vet jag om det. En massa år senare dök det upp en prins på min tröskel. Eller, prins och prins. I alla fall en reko man som jag stod och står ut med. Och viktigast av allt som stod och står ut med mig.

Detsamma hände G. Fast hon är lätt att stå ut med. Väldigt lätt.

6 kommentarer:

  1. Man ska rädda de som räddas kan :-) Däremot är jag ganska säker på att jag kysst bra många grodor som blivit prinsar, åt andra...

    SvaraRadera
  2. Ja det gäller att pussa den rätta grodan.

    SvaraRadera
  3. Hmmm jag kan till och med erinra mig att jag kysst en och annan "prins" som förvandlats till en rälig groda...

    SvaraRadera
  4. Det är rätt. Allt liv är värdefullt!

    SvaraRadera
  5. Fru Venus, min trognatrogna kommentator.

    Tant Björn, visst är det så?!

    Ingersord, jo det har nog hänt mig också. Ett antal gånger..

    Conny, det är nog så. Ändå äter jag kött. Så jag lever inte som jag lär..

    SvaraRadera
  6. Jag stannar också och hjälper sniglar, maskar och larver över vägen, för att inte tala om dom små små grodorna som det ibland kryllar av. Hoppas bara att jag bär över dom till rätt sida så att säja.

    SvaraRadera